Hälge…
(Källa http://corren.se/)
Blondinen ska lägga pussel:
En blondin ringer sin pojkvän och säger:
– Kan du komma över och hjälpa mig? Jag har ett jättepussel. Och jag kan för mitt liv inte komma på hur jag ska göra. Hennes pojkvän frågar:
– Vad ska det bli när det är färdigt då?
– Enligt bilden på lådan så ska det bli en tupp.
Pojkvännen bestämmer sig för att gå över och hjälpa henne. Hon släpper in honom och visar honom alla pusselbitarna på bordet. Han tittar på bitarna en stund, och sen på lådan. Sen säger han:
– För det första, det spelar ingen roll vad vi gör. Vi kommer aldrig att kunna sätta ihop de här bitarna till något som liknar en tupp.
Han tar hennes hand och fortsätter:
– Nu tar vi en kopp kaffe och sen, han suckar, sen stoppar vi tillbaka alla Cornflakes i lådan igen.
(Källa http://skamt999.se/)
Den Givmilda Horan:
Det var en prostituerad tyska som hade tatuerat sig på vardera innanlår. På ena låret fanns Clinton och det andra Gorbatjov. En morgon när hon vaknade i sin husvagn och tittade ut genom det smutsiga fönstret sa hon för sig själv.
– Vilken härlig vårdag, idag ska jag bjuda torskarna på ett frinummer om de vet vem båda mina tatueringar föreställer.
Så, 15 minuter senare hade hon sin första kund och berättade om hur han kunde få komma till gratis. Han sa:
– Ja, den ena är Clinton men den andre har jag ingen aning om?
– Jaha, sa hon, då är det bara att betala.
En timme senare kom så hennes andra kund och fick således samma information om gratisnumret.
– Ja, sa killen, den ena är Gorbatjov men den andre har jag ingen aning om?
– Jaha, sa hon, det är bara att betala.
Efter 20 minuter kom då hennes tredje kund för dagen. Horan berättade återigen om hur han kunde få ett gratisnummer och la sig i sängen och tog av sig kjolen och trosorna och särade brett på benen.
– Ja, sa killen, de på vardera lår känner jag inte igen men den i mitten gör jag. Rött hår och stora läppar….. Det bara måste vara Boris Becker.
(Källa http://skamt999.se/)
En Gällivare-historia:
Firmafest:
Utanför O’Learys i Gällivare rullade en polisbil sakta förbi, precis efter stängningsdags. Precis då vinglade Pekka ut genom dörren, till synes praktfullt på lyset och med bilnyckeln i högsta hugg.
Polisbilen stannade och de båda poliserna betraktade med häpnad Pekka, som beslutsamt kämpade sig fram mot parkeringen. Där provade han nyckeln på inte mindre än sju bilar innan han hittade sin egen och mödosamt tog sig in bakom ratten.
Där satt han sedan alldeles stilla i tio minuter, varpå han startade vindrutetorkarna fast det var en vacker sommarkväll och inte ett moln på himlen.
Sedan tände och släckte han strålkastarna några gånger, tutade och slog på och av varningsblinkern.
Så startade han motorn och la med ett skrapande i en växel. Bilen tog ett kort skutt framåt och motorn dog. Han försökte några gånger till, alltmedan parkeringen tömdes på bilar.
Till sist, när han var ensam kvar, lyckades han få bilen att börja rulla framåt, tog sig ryckigt ut på gatan och satte kurs norrut.
Poliserna, som väntat tålmodigt, slog nu på sirener och blåljus och körde fram och stoppade Pekka och bad honom blåsa. Dom trodde knappt sina ögon när apparaten inte gav något utslag!
– Du får lov att följa med oss och ta ett blodprov, det måste vara fel på apparaten, sa en av poliserna.
– Tvivlar jag på, flinade Pekka. Det är jag som är lockfågel ikväll!
(Källa http://123an.tjosan.se/)
