Hälge !

(Källa http://corren.se)

När jag fyllde fyrtio tidigare i år köpte min fru en veckas personlig träning på det lokala gymmet till mig. Även om jag fortfarande är i bra form sedan jag spelade fotboll under min tid på gymnasiet så bestämde jag mig för att det kunde vara en bra idé att gå dit och se hur det kunde vara. Jag ringde klubben och fick en tid med en personlig tränare som heter Rakel, en 26-årig aerobicsinstruktör och badklädesmodell. Min fru verkade nöjd med hur entusiastisk jag verkade vara inför att komma igång! För att följa mina framsteg tipsade Rakel om att jag skulle skriva en träningsdagbok. Lite onödigt kan jag tycka, det är ju bara en vecka, men min fru övertalade mig att jag skulle göra det.

Dag 1:

Klockan ringde 06:00. Lite tufft att komma upp ur sängen, men det var värt det när jag kom till gymmet och fick träffa Rakel. Hon var något av en grekisk gudinna – blont hår, ögon djupa nog att drunka i och ett bländande vitt leende. Får erkänna att jag tyckte mycket om situationen jag hamnat i.

Jag fick inleda med en springtur på löpbandet. Rakel kollade min puls efter fem minuters löpning och var orolig över att min puls var så hög, men jag ansåg att den var det eftersom hon stod bredvid mig i sina tajta träningskläder som lämnade väldigt lite åt fantasin.

Jag njöt av att titta på det proffsiga sättet hon ledde sin aerobicsklass efter min träning idag. Mycket inspirerande. Rakel var också väldigt uppmuntrande när jag gjorde mina situps, även om jag hade kramp i magen av att ha hållit in den så länge då hon var i närheten. Det här kommer att bli en fantastisk vecka!

Dag 2:

Jag fick dricka en hel kanna kaffe för att över huvudtaget komma utanför dörren idag, men till slut kom jag iväg till gymmet. Efter lite uppvärmning fick Rakel fick mig att ligga på rygg och lyfta en skivstång rakt upp i luften. Som om det inte var nog så satte hon på vikter på den! Jag snubblade några gånger på löpbandet, men klockade in på 5 kilometer, allt medan Rakel stod bredvid mig. Det är lite svårt att andas ordentligt när man måste hålla in magen hela tiden. Men Rakels underbara leende var värt det.

Jag känner mig riktigt bra. Det är som ett helt nytt liv för mig.

Dag 3:

Enda sättet jag kunde borsta mina tänder var att lägga tandborsten på diskbänken och röra min mun fram och tillbaks över den. Jag tror att jag har bråck i bröstmusklerna, om det ens är möjligt. Det var inga problem att köra till gymmet, så länge jag inte försökte styra eller bromsa. Jag parkerade ovanpå en Saab V4 på gymmets parkeringsplats. Rakel var lite irriterad och tyckte att mitt jämmer störde de andra gymbesökarna. Jag fick ont i bröstet när jag testade löpbandet så Rakel hänvisade mig till trappmaskinen. Varför i helvete har någon uppfunnit en maskin som simulerar en aktivitet som blivit förlegad genom uppfinnandet av hissen?? Rakel berättade för mig att det skulle hjälpa mig att komma i form och njuta av livet. Hon sa nån annan skit också.

Dag 4:

Rakel stod och väntade på mig med sina vampyrliknande tänder som glänste när hennes tunna, grymma läppar drogs tillbaka i ett elakt leende. Jag kunde väl inte hjälpa att jag var en halvtimme sen; det tog så lång tid att knyta mina skor den här morgonen. Rakel berättade att jag skulle få börja dagen med att lyfta hantlar. Inte en chans, tänkte jag, och vid första bästa tillfälle så sprang jag och gömde mig i omklädningsrummet. Rakel var tydligen van vid sådant beteende för hon skickade in sin Arnold Schwarzenegger-kollega för att hämta ut mig. Som straff fick jag sätta mig på roddmaskinen. Den sjönk.

Dag 5:

Jag hatar Rakel mer än någon människa har någonsin hatat någon annan människa i hela världshistorien. Om det fanns någon del av min kropp som jag kunde röra utan att få en outhärdlig smärta, skulle jag använda den kroppsdelen och slå henne med den. Idag ville Rakel att jag skulle jobba på mina triceps. Vilka triceps? Jag har inga triceps! Och om du inte vill ha små hål i golvet, sluta sätt skivstänger i händerna på mig. Eller vad som helst som väger mer än en skinkmacka! Löpbandet slungade av mig och jag landade på en benig pensionär. Varför kunde jag inte fått landa på något mjukare, som en gammal kändiskock eller en körledare från Södertälje?

Dag 6:

Rakel lämnade flera meddelanden på mitt telesvar och undrade var jag höll hus. Sanningen att säga så ligger jag i soffan och kommer inte härifrån, vare sig för att svara i telefonen eller för att hittta fjärrkontrollen. Att titta på Barnkanalen i 11 timmar är det minsta av mina problem just nu.

Dag 7:

Det var den veckan det. Passande nog är det söndag och jag tackar Gud för att veckan är över. Nästa år hoppas jag att min fru väljer en lite roligare present – som ett presentkort på en gratis rotfyllning till exempel.

(Källa http://skrattnet.se)