Är på väg till jobbet mitt under pågående mello, med en klump i magen
den ligger där och skapar den där ångesten som släpper efter en timma när inga negativa personalnyheter kommit under dagen, de senaste åren har varit turbulenta år minst sagt.
Turbulensen har varit så intensiv och har långsamt byggt upp en stor inre otrygghet vad gäller arbetet. Det finns dock en ljusglimt i detta mörker, kärleken, omtanken och glädjen att hjälpa de boende den har inte försvunnit, men själv håller man knappt ihop.
