Ena dagen ligger man på operations bordet med en nyupptäckt tumör på en njure, den andra dagen slängs man ut från detsamma med med en kateter säger bara att återgå i arbete.
Detta kräver en närmare förklaring, det hela började för ca tre veckor sedan med att en natt då jag jobbade kände att magen var lätt uppspänd och en lätt molande värk mitt i magen.
Den här värken blev bara värre och värre, kom hem gick nästan direkt till sängen till skillnad från andra dagar då jag sitter en stund med kaffe och lätt frukost, alltså inte denna morgon.
Kämpade fram till runt 11-tiden då jag ringer ut till sambon som jag vet är någonstans iträdgården. Säger då att jag orkar inte med värken mer det är något jätte fel.
Ambulans tillkallas och det bekräftas på sjukhuset att det är tarmvred, Eksjö Lasarett var jättebra på att hjälpa mig att bli bättre fort.
Väl hemma blev jag någon dag senare kontaktad av en läkare som informerar att de har på röntgen hittat en systa på ena njuren och vill skicka mig till en större röntgen.
Efter den fick jag veta att det var en långsam växande tumör på njuren som de tänkt operera bort, sedan gick allt väldigt fort, in på operation och där tar allt tvärstopp.
Först hade jag alldeles för mycket urin i blåsan s.k rest urin, där får jag en kateter som ska vara kvar i ca fyra veckor, sedan kommer huvudskälet till att operationen inte blev av ekg:t visade upp ett negativt utslag så de vågade inte gå vidare.
Nu ska jag på arbetstest och utredning av hjärtat innan operation, och det är ju bra.
Sedan kommer själva dråpslaget, så nu kan du återgå till ditt arbete så länge. Detta får jag jag då inte ihop riktigt, ena dagen på ett operationsbord där man är rädd att jag ska dö, nästa dag då kan du återgå till arbetet.
Känner mig utkastad från sjukhuset och lite övergiven, att bli av med tumören har idag och för mig blivit ouppnåligt.
